Writings partly inspired by Buddhism, talks from Jiddu Krishnamurti and videos by Leo Gura of actualized.org

How locked is the everyday mind into its usual habits that even the names of common objects pass by the consciousness unnoticed.

There is nothing ordinary however about existence, it is ALWAYS here and ALWAYS unfathomably mysterious, ungraspable and infinite. History, culture and reasons, just faint patterns on the tapestry of a miniscule grain in the infinite.

If you give up clinging to the partitions you identify yourself with, may you look through the illusory self?

What are concepts but threads in the minds net…

Never anywhere else than right where you are.
Never anytime else than right now.

Can any act or thought redefine what and who you are without using a past image or idea? If both future and past are interchangeable, and no cause or effect irreversible, can the future cause the present as well as the past seems to cause the future?

Is there an energy to tap into apart from those woven into tapestry of time?

Is it the death of the “I am”?

Can we take a straight path towards it?

Swedish translation

Hur låst är vardagens sinne i sina vanor att även namnen på enkla objekt passerar obemärkta i medvetandet.

Dock är det inget vanligt över existensen, den är ALLTID här och ALLTID outgrundligt mystisk, ofattbar och oändlig. Historia, kultur och anledningar, endast svaga mönster i vävnaden på ett korn i det oändliga.

Om du ger upp att hålla fast vid delarna som du identifierat dig med, kan du se igenom det illusoriska självet?

Vad är koncept om endast trådar i sinnets nät?

Aldrig någon annan stand än just där du är

Aldrig någon annan tid än just nu.

Kan någon handling eller tanke definiera vad och vem du är utan att använda en bild eller idé från det förflutna?

Om både framtid och förflutet är utbytbara, och ingen orsak och verkan oåterkallerlig eller bestående, kan framtiden orsaka det nuvarande lika väl som det förflutna?

Finns det en energi att ta in utöver den som är gjord från tidens vävnad?

Är det döden av “jag är”?

Kan vi ta en rak väg mot det?




Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s